pixaar

många rubriker men kunde inte bestämma mig för vilken som passa texten bäst men iaf...
Är så less på att höra folk som behandlar sina föräldrar dåligt! De vill bara ens bästa och gör vberkligen allt för er! De förtjänar bättre än att ni behandlar dem som skit! Vissts alla får utbrott på dem ibland då de blir för mycket men man behöver inte ständigt behandla dem som att de inte är värda något...Va snäll nån gång. Tacka dem, berätta va de betyder för er. Om ni tänker efter inser ni nog att de betyder mycket även om ni tycker att de är jobbiga 99% av tiden. De är ändå de som funnits där under tiden ni växt upp, ändå de som sett till att ni fått man och kläder och sett till mer eller mindre att ni får en utbildning ni kan klara er på i livet.

Hur ser ja då min mamma? jo..För mig är hon en ängel, och en kämpe. Hon har alltid ställt upp och sett till att jag har det bra. Även om hon själv har det jobbigt och har sina egna bekymmer tar hon sig tid att se mig och mina. Visst Det är väl det en mamma ska göra? Kanske..men jag vet att många hade gett upp för längesen om de utsattes för de prövningar min mamma utsatts för. Hur sjuk hon än varit har hon alltid sett till att Vi ungar har de bra, och även om det inte alltid gått ihop ekonomiskt har hon lyckats på något sätt för att ändå lyckas lyxa till det vid högtider eller sett till att man kan få nya kläder eller skor. Även sett till att man har det man behöver för utbildning eller om det är något speciellt i skolan så man behöver fika eller nåt. Hon har alltid gjort sitt bästa även om det ofta syns på henne att hon är så trött att hon är nära gråt så har hon fortsatt kämpa. Jag har många gånger tänk att hon vet inte alls hur jag känner, hur trött jag är, att hon aldrig utsatts för den press jag faktiskt går igenom men det är ju klart att hon har. Hon har levt länge så hon måste ju ha varit med om en hel del. Visst tycker man att det är lite dumt att jag får göra så mycket och att det är så mycket press på mig. Men även om jag klagar, även om jag blir helt utmattad psykiskt och fysiskt så känns det som att jag vill göra detta, för mamma om inget annat. Jag vill hjälpa henne så mycket jag kan. Jag vill ge tillbaka för allt hon gett mig. Jag vill se henne le, på riktigt. Det var länge sedan nu. Hon är minst lika trött som jag. Att hon har en son som inte respekterar henne gör det inte bättre. Men ja. Även om min och hennes relation till varandra inte är den bästa är hon en ängel I mina ögon. Inte vilken ängel som helst utan den vackraste man kan hitta. Jag kan stolt och ärligt säga att jag älskar min mamma och är evigt tacksam över att hon är just min mamma.

Puss och Kram <3