Trött

Har jobbat flitigt denna vecka känner jag och vi får väl se om det lönar sej imorgon då jag har matte prov. Hahaha jaja jag vet ja har väl inte jobbat så flitigt på matte lektionen men jaa..jag har faktiskt jobbat en del hemma :) Och när jag intejobbat har jag varit i kyrkan. Har inte haft mycket tid till att vila kan jag lova så när helgen kommer kommer jag att sova gott kan jag lova :) Syrran kommer hem då btw. :) får se om det blir som förra gången eller inte...är dock glad att jag får hem mitt SD kort igen :D å mina filmer :D HAPPY

orkar inte skriva så mycket mer. Jag har nyss skrivit alla svaren på ekologi läxan. Det känns bra att de det är gjort nu i alla fall. Nu är det bara matte provet som väntar sen måste jag skriva en atrikel på engelska till hemspråket. Sen tror jag faktiskt inte att jag har något mer. (tack och lov) så jag skriver nog artikeln imorgon så får jag helgen fri så jag får vila. Sov gott alla söta <3

Puss och kram <3

Pias inlägg - mitt eget<3

Lite små less som vanligt men de e ingen större fara. Är bara grymt stressad över mycket och förskylningen som ja hade för en vecka sen eller två gör sej fortfarande påminnd om att den inte lämnat mej helt. Av nån anledning blir ja grymt tjurig då jag blir förkyld och mycket går fel. Jag hamnar ofta i bråk med onödiga personer och mycket händer som jag senare ångrar. Läste igenom Pias blogg idag och där fanns ett inlägg där hon skrivit att trots att hon har så många omkring sej så känner hon sej enasm och saker som förr gjorde henne glad gör inte det längre ..eller i alla fall nåt i den stilen. Men det senaste hon skrev de där om att hon inte e glad fasst att hon borde de...de känner jag speciellt nu...men när ja läste de där inlägget som hon skrivit var det som att ja läste mitt eget inlägg. Det hon skrev kunde lika väl ha kommit från mej. Så en hälsning till dej gumman <3 Jag känner samma sak men du ska veta att precis som du finns där för mej så finns ja här för dej <3 love you min sockervadd <3



Gott? och blandat

Timmarna försvinner in i pluggandet och det känns som att mitt pluggande har blivit mitt liv. Det var det sista jag ville, att mitt liv skulle ockuperad av skolan. Jag förlorar så otroligt mycket på att det är så men vinner ju samtidigt en framtid. Ska jag sikta på framtiden eller bevara nuet?

känner mej grymt förvirrad o alla fall.. skriver därför en massa tjaffs bara...egentligen inte nån spec idé å läsa men tack för att du gör det endå.

Det här med att förlora så mycket...Det jag förlorar är vännerna. De känner sej bortglömda. Önskar jag kunde göra något som gjorde att jag hade tid med alla som ville vara med mej, med alla som behöver mej. Nu ska jag i alla fall ha lite mer tid med en kompis. Hon flyttar in hos mej på deltid alltså bor hon här tre dagar i veckan ASGRYMT längtar så in i helvete för att se hur bra det går :) OCH JA vi ha förberett henne på att hon måste hjälpa till med hushålls sysslor precis som ci andra som bor här gör. Jaag har ju alltid sagt att hon är som en syster åt mej å haha nu blir hon det på triktigt :) I alla fall tre dagar i veckan. Stackars lilla <3 hon  kommer bli så les spå mej :/ <3 men hoppas hon kan härda ut endå <3

Satt och tänkte på en sak nu. Det finns någon jag bryr mej väldigt mycket om. Vet inte ens om den personen är helt medveten om det. Han ser mej nog som en jobbig liten pryl men spela roll varje gång ja snackar med honom kan ja inte sluta lé å varje gång ett sms klingar in i min inkorg på mobilen tar mitt hjärta ett glädje skull. hihi när jag tänkte på de ja skrev nyss och jag att tänka på en sång vi sjunger med kören...en lite cachig melodi som man inte kan bli annat än glad av. Pia vet vilken det är om ja säger "han är mmh och han är aah" :P grymt mycket kul i den kören btw :) tycker att alla som ha möjlighet ska komma dit och prova på :)

men men sovdags nu...eller ska nog kolla på stjärnorna och fundera över mitt liv en stund först..kommer inte kunna sova annars..allt kommer snurra ihjäl sej i mitt huvud annars...
Puss och kram! <3

Skolan, Vännerna, Familjen, Kärleken

När kommer det sluta? När ska jag sluta må dåligt för att jag inte hinner med? Ska de tre närmsta åren bli en plåga för att jag valt en linje där man bör plugga flera timmar om dagen?

Jag vet inte om jag klarar det. Jag blir stressad för att jag inte hinner med vännerna och de känner sej svikna och vänskap efter vänskap går i kras och jag tar ut det på familjen.. Jag skriker och bråkar helt utan anledning egentligen eller anledning finns ju för mej :P jag är ju stressad :O jag kommer fan gå in i väggen. Jag hinner ju aldrig vila :(

Sen var det då det här med kärleken...den är varker här eller borta...den existerar men ändå inte lixom..vette fan hur ja ska förklara de på ett annat sätt...men ah vi får se hur jag löser det här

Puss och kram på er alla <3

Ensamhet

Trots att jag har så många omkring mej som bryr sej om och älskar mej så känner jag mej ensam och osynlig. Det känns som att allt alltid handlar om någon annan och jag blir aldrig hörd. Ibland är det som att folk glömmer bort att jag är där eller glömmer lyssna på mej för att jag är mindre viktig eller nåt. Vet att det säkerligen inte är så men det är så det känns i alla fall. Miss Drama queen tänker väl de flesta när de läser det här...Men jag överdriver inte..det är såhär jag känner och jag kan ju inte styra vad jag känner. Till en början tänkte jag att det kommer bli bra. Jag kommer känna mej sedd och omtyckt igen men jag är inte lika säker längre...ju mer tiden går desto värre känns det. Som att jag blir osynligare och oviktigare för varje sekund som går. Är säker på att det inte är så å att många inte skulle "orka med" utan mej..Det är i alla fall vad jag har hört..Sen vad som stämmer och inte är en helt annan sak.

Jag var på en fest igår. Där var det en dam som berättade för mej hur starkt var av mej att våga gå i kyrkan som ungdom och inte dricka röka eller ta droger och att dessuotm vara stolt över den man är. Men det är ju bara det att....Att jag inte röker, dricker lr tar droger eftersom jag vet bättre än å förstöra mitt liv å min kropp med sånt och dessutom har jag en mor som aldrig skulle tilllåta att jag ens provade (vilket jag är mycket tacksam för) Dessutom i och med att jag är i kyrkan som bland annat ledare så blir det automatiskt att man är en förebild. Någon som ska sätta ett gott exempel för de yngre. Den rollen har jag verkligen tagit på mej ordentligt. Sedan har jag tagit åt mej mycket av vad folk sagt och diskutioner jag har haft med några personer har ändrat min syn på saker. Jag dömer till exempel inte längre personer, och stämplar dem inte heller. Alla ska få vara den dom är och vara stolt över det. Hm nu kom det där ordet stolt igen. Varför ska jag sitta här och skriva en massa om att vara stolt över sej själv och grejjer? Jag är ju inte själv det. Blir inte det ganska tomt och falskt då? Ja ja nu pajade jag många säkert kloka ord genom att skriva så men jag vill vara ärlig. Jag kan alltså ärligt säga att jag inte är stolt över mej själv. Varken över hur jag ser ut eller hur jag är som person. Mycket med min personlighet är fel men det finns ingen som är helt utan fel. Alla är olika och alla har sina brister. Det går inte att ändra på. Men jag jobbar på mitt självförtroende just nu och jag har mina vänner vid min sida som ser till att jag inte faller. Tänkte skriva att de hjälper mej men det vore fel. Ingen kan hjälpa någon att bygga upp sitt självförtroende och tyckta bra om sej själv utan det måste man göra sjölv men man kan däremot ha vänner som stöd, ha någon som ser till att man inte faller tillbaka, som ser till att man mår bra. Gissar på att sånt som jag nyss skrivit om kan vara bränsle åt att man känner sej ensam och osynlig och misslyckad och aah allt va alla nu känner....avrundar där

Puss och kram <3

Ingen skola

Hemma från skolan idag då. Heh vette fan va man ska göra. Grymt tråkigt men de e tur att man har en så söt mamma som ser till att man mår bra hela tiden och som är social. Kom å tänka på de stackars människor som har föräldrar som är upptagna i sitt jobb, inte har tid eller inte bryr sej. Hur ensam de måste känna sej Jag kan i alla fall skratta även om jag känner mej som en stor snorhög. Jag är fan riktigt lyckligt lottad. Jag har en mamma som älskar mej och syskon som bryr sej oxå. Jag har dessutom vänner som messar och undrar om ja mår bra. Det får mej att tänka på de som inte har det. Jag tycker grymt mycket synd om dem. Så om det funnits något sätt att dela med mej lite av vad jag har till dem hade jag utan tvenkan gjort det :)

puss och kram <3

RSS 2.0